››Helvetes dag?

Usch vad dagen började dåligt. Det började egentligen redan i natt, klockan 2:30 då jag vaknade och skulle gå på toa. Kom tillbaka till mitt rum och kom på min äggmacka, som jag gömt på mitt rum. Skulle jag äta den - ja det skulle jag. Jag åt den + en banan + en till macka som låg gömd på mitt rum. Egentligen hade jag ju kunnat sluta där, eftersom jag varken kände mig "för mätt" eller fortsatt hungrig. Jag började hosta, gjorde en kopp te och efter två skålar gröt, fyra mackor, jordnötter och lite matrester var ett "toabesök" ett måste...

Jag försökte somna om, men insåg att jag faktiskt var hungrig och beslutade därför att en halv banan och två äpplen inte var värda att spy upp. Jag somnade om...

Vaknade imorse och gick upp och gjorde mig en macka. Två koppar kaffe på det (som jag lovat mig själv att sluta med) och jag kände för att spy... Mina vänner lämnade lägenheter och jag kan väll knappast påstå att jag kände mig stolt då jag klockan 11:00 lyckats få i mig, gröt, ett smörpaket, tre mackor, två frallor, två ägg, ost, yoghurt, müsli, två bananer...

Dagen gick ändå bra och då jag cyklade hem vid fem var jag nästan "stolt" över att jag inte ätit sedan halv tolv. jag gick och tränade lite lugnt och gick hem och förberedde middagen. Till middag blev det flygande Jakob, men jag såg till att göra den lite lättare eftersom jag vet att för gräddiga såser ger mig halsbränna och reflux. jag åt ordentligt, men var fortfarande sugen (kanske inte så konstigt då jag i princip inte ätit på hela dagen). Jag hade iallafall köpt med mig två pølsehorn som nu slunkit ner, bakom stängda dörrar, inne på mitt rum.

Jag måste plugga och jag ska inte spy - JAG SKA INTE SPY!!!

GRÅTT MOLN

Kom precis hem från en fika med pappa och fick som ett stort grått moln över mig. Allt var trevligt och vi hade kul då vi sågs. Jag var visserligen otroligt trött, men det var trevligt och vi pratade. Pappa drack latte och åt en kaka. Jag drack te och smakade lite... Ville ha en brödbit, men var orolig för att jag inte skulle orka min middag då jag kom hem. Jaa mina ÄS är allt annat än bra.

Mot slutet av fikan blev jag i alla fall helt nere. Vet inte vad som hände, men jag började helt plötsligt ifrågasätta mitt liv. Vad håller jag på med egentligen? Vad gör jag med mitt liv??

Jag bor i en stadoch läser en utbildning jag egentligen inte tycker om. Jag har inte världens största umgänge så det kan ju knappast vara det som håller mig kvar. Jag bor med två underbara tjejer och det är kul, men eftersom jag nu har börjat äta så sjukt mkt i smyg (och ofta spy) så känns det som om de tittar på mig hela tiden. Mat försvinner, jag går ner i vikt, jag är trött....

Jag har fått allvarligare ÄS, jag saknar min familj... Vad håller jag på med egentligen?

Jag tar inte tag i mina ÄS för jag "hinner inte" - Vad då inte hinner? Vad är det som jag skulle missa? Jag gillar ju ändå inte min utbildning... Jag är hela tiden nervös för att äta, jag har fått problem med min mage (vilket jag vet beror på att jag hetsar/spyr). Jag jobbar och tycker det är kul - jag får en bekräftelse på att det jag gör är bra. Jag är duktig och presterar på jobbet - de är jättenöjda med det jag gör. Jag äter lunch på jobbet, men tycker alla tittar konstigt på mig för att jag äter så lite... Jag tar en macka till för att de ska sluta titta, men smyger in på toaletten... Jag går hungrig, men röker för att hålla mig mätt. Skulle jag äta nu skulle en macka bli till fem och jag skulle spy. Sen skulle min mage bli konstig och jag skulle inte kunna äta ordentligt till middag. Skulle jag inte spy skulle jag vara "för mätt" och inte orka middag heller. Kanske skulle jag inte spy och då skulle jag kunna äta ändå - och spy sen?

Jag borde sluta min utbildning; flytta hem, söka hjälp, ta tag i mitt liv, men jag gör det inte. På onsdag ska jag i alla fall besöka en psykolog/sjuksköterska och förhoppningsvis får vi någon form av "connection" och jag kan få rätsida på mitt liv. Jag vet inte vad jag vill??? Ska även besöka en psykolog då jag kommer till Sverige i nästa vecka och prata lite (även hon är specialiserad på ÄS).

Nu har jag precis gjort en äggmacka - om jag blir hungrig i natt så slipper jag gå upp och smyga i köket. Troligtvis kommer min macka inte stanna i magen ändå, men den är ändå där - redo att bli uppäten "om jag vaknar av hungerkänslor".

Min kompis är på promenad, men snart ska vi laga middag. Jag föreslog massa vin - jag vill bli full och glömma att jag känner mig så deppig. Troligtvis kommer det sura vinet ge mig halsbränna och jag kommer vilja spy upp middagen. Mitt liv är åt helvete för tillfället och jag måste ta tag i mig själv. Vad sysslar jag med?????

Ups and downs

Jag har haft ett litet uppehåll från bloggandet. Har varken haft tid, lust eller ork. Maten går väll sisådär och det har mest blivit till en vana än ett "oj jag råkade äta för mycket". Jag äter för lite på dagarna, äter på nätterna, spyr, äter för att bevisa något... Ja det har verkligen blivit en enda ond cirkel.

En positiv sak är att jag har varit i kontakt med min "husläkare" som har gett mig medicin mot min reflux. Förhoppningsvis kommer det hjälpa lite i alla fall. Som nu - nu har jag ätit frukost och jag känner direkt att mackan inte "ligger bra i magen" - den vill liksom upp. I vanliga fall (senast igår natt) hade jag bara gått och hetsätit med tankar som "mackan kommer ändå komma upp, så då kan vi lika gärna hetsa lite och få upp allt på samma gång. Om medicinen hjälper vilket jag verkligen hoppas att den gör, skulle en macka som denna endast ge mig mättnad utan att vilja upp och jag skulle vara nöjd.

En annan positiv sak är att jag har kontaktat en psykolog/sjuksköterska här i Danmark som är specialiserad på ätstörningar. Hon tror (precis som jag) att mycket av en ÄS är psykisk och att man har behov av att prata. Ska i alla fall dit på onsdag vilket känns otroligt skönt... 

Jag satt häromdagen och undrade varför jag hela tiden gör som jag gör, men jag tror att det har ganska mycket med min uppväxt att göra och att jag känner någon form av "press" på att verka normal. Hemma kan jag spy bara för att jag inte får vara "för mätt" då vi äter middag. Vad skulle mamma och pappa säga om jag bara åt en halv köttbit? Skulle de titta på mig då och tro att jag ville gå ner i vikt??

Det är samma sak nu då jag bor med mina vänner. Om jag blir hungrig vid fem och vi har bestämt att äta middag vid sju blir jag livrädd - ska jag promenera, ta en macka, äta fem mackor och spy? Jag måste ju vara hungrig till middagen, annars kanske de undrar varför jag bara äter hälften av vad de gör...

Samma sak hände igår på jobbet. Jag har gått ner i vikt på sistone och jag är verkligen medveten om det och tycker att alla tittar konstigt på mig då jag äter. Jag kan ju inte gärna äta hälften av de andra och så tänker jag "äh, jag tar två mackor till - i värsta fall kan jag ju spy". 

Jag vet att mina tankar måste bort och det är detta som jag hoppas att min psykolog kommer hjälpa mig med... Jag ska nog även försöka föra någon form av magdagbok så att jag vet vad som gör mig såhär konstig i magen... Exempelvis bör jag sluta med kaffe, fet mat och glass (men kommer jag verka normal då?) Usch! varför ska det vara så svårt?

Ny (bra) vecka

Här ligger jag sömnlös ännu en natt...
Helgen har varit allt annat än bra, men jag har försökt - det har jag.
Ju längre tiden går desto mer tänker jag att jag måste få ett slut på detta - det är verkligen inte hållbart i längden..

I fredags kom jag hem från skolan, vilket var första gången på länge som jag var ensam hemma på dagen. Det tog tre minuter sedan brast det - mest av gammal vana tror jag. En macka blev fem, som blev till flingor, pulvermos, jordnötssmör... Efter en tur på stan med en vän blev det middag hos oss. Jag var trött och utmattad - dagens hetsätning hade helt klart gjort mig sliten och jag kände mig inte alls bra. Trots det lyckades jag äta middag med mina vänner och dricka stora mängder vin. Vinet vet jag inte om det var någon särskilt bra idé - dels eftersom alla mina vänner tål mer än mig och dels eftersom jag var helt uttorkad sen hetsätningen, tidigare under dagen.

Lördagen var seg. Jag kände mig otroligt bakfull, men tillät mig att ta det lugnt. Min mage var inte hundra och allt ville bara upp. Trots det höll jag mig till klockan nio på kvällen då det inte gick att hålla emot längre. Jag hade inte ångest för det jag hade ätit utan snarare ville få bort mina symtom från min refluxsjukdom (som jag blir mer och mer säker på att jag har).

I söndags (igår) var allt bara fel. Min kompis och jag skulle träna 11.30 och jag slängde i mig en frukost, som vände i magen och kom upp redan efter fem minuter. Efter ett skönt träningspass var det lunch och eftersom jag inte blev riktigt mätt åt jag upp 250 g (!) jordnötter. Till middag blev det kycklinggryta och jag försökte hålla mig till en normalportion (eftersom jag vet att jag bör undvika stora mål), men efter 3 timmar av sura uppstötningar kom även delar av den upp.

Nu har jag legat vaken i två timmar och endast stigit upp för en hetsätningspaus: två skålar gröt, ost, salami, flingor, ris... Det sjuka är att jag inte hade det minsta sug utan tänkte "om jag går upp o hetsäter o spyr kanske jag blir trött samtidigt som min halsbränna försvinner!" Jag förstår inte hur jag tänker?? Vad är det för små spöken som får mig att handla som jag gör? 

Jag blev i alla fall inte det minsta trött, men ska nu ligga här och vila tills klockan ringer 6.30 Jag ville egentligen röka, men har legat och tänkt att imorgon är det måndag, vilket innebär ny vecka och jag ska göra allt för att min mage ska må bra. Detta innebär:

• Inget kaffe
• Mindre tobak
• Mindre fet mat
• Äta då jag blir hungrig
• Äta oftare och mindre (dvs. inte skippa mellanmål bara för att jag ska bevisa att jag klarar en stor middag).
• Motionera (så att jag slipper obehagskänslorna i magen).
• Sitta ner och äta i lugn och ro (därför ska jag äta frukost på skolan imorgon).
• Inga tuggummin (känns som om de också lurar min mage).
• Inga äpplen, tomater eller annan "sur mat" som kan ge mig halsbränna/uppstötningar osv. 

Listan kommer säkert att fyllas på under veckan, men jag ska verkligen försöka att tänka en gång extra och kanske det viktigaste av allt: Oavsett vilka obehagskänslor jag får så ska jag försöka att INTE SPY!

Jag tycker att allt låter så hemskt - vad har jag gjort mot mig själv? 
Det finns i alla fall ännu en till sak som jag vill dela med mig av och det är att jag har tagit kontakt med några i Sverige som ska skicka material till mig, samt förse mig med någon form av mentor som jag kan ha telefon/mailkontakt under tiden jag bor här borta.

Ni andra som läser min blogg (jag vet att ni är några stycken i alla fall) är mer än välkomna att kommentera eller skriva - jag behöver allt stöd som jag kan få!
  

Stolt?

Jag måste ändå säga att jag är stolt över mig själv. För något år sedan (då min sjukdom i och för sig var av helt annan typ) så motionerade jag för att det var bra, åt nyttigt för att man skulle och så vidare…

Idag skulle min kompis och jag ut på promenad, men eftersom jag var trött föreslog jag att vi skulle strunta i det och bara gå ett varv i kvarteret. Sedan skulle vi komma på vad vi skulle äta. Hon ville ha macka med mozarella, men jag sa att vi nog borde äta riktig mat… Om det varit för ett år sedan hade jag gärna gått en mil trots att jag var trött och också tyckt macka var ett bra förslag – vi kunde ju kanske äta glass till middag? Men nej det blev en kort promenad och köttbullar med sås och pulvermos (även här insisterade jag på att INTE ha några grönsaker då min mage är helt knäpp av alla fibrer). 

Middagen blev god och än så länge är den kvar. Jag ska inte spy. Problemet är ju det att jag så lätt får sura uppstötningar. Tror att jag kan ha något som heter reflux vilket gör att jag ofta har svårt att få maten att stanna. Det ger mig halsbränna och många gånger kan det ta timmar för "svår mat" att smältas helt. Vet inte om det har med sjukdomen att göra eller inte, men den har nog knappast gjort det bättre.

Jag har läst på Internet att man ska undvika saker som fet mat (vilket är det som mättar), för tung mat med mycket protein (vilket också mättar), för stora portioner (vilket är jobbigt i sällskap), socker/fett (inga efterrätter?) kaffe, tobak, alkohol (alla tre är ju onödiga, men något som jag konsumerar rätt mycket)...

Tänkte nästan be om att få en diagnos då jag åker till Sverige under vecka 42 eftersom jag så gärna vill veta vad jag ska göra. Det är sjukt jobbigt och ofta är det dessa obehagskänslor och refluxbesvär som triggar mig till att börja hetsäta - inte hets eller ångest för att jag har ätit för mycket. Jag har helt enkelt för mycket syra i magen och då känns det som att spy är den snabbaste utvägen. Lätt är det inte i alla fall. Nu ska jag plugga och försöka tänka bort att jag faktiskt åt upp en portion potatismos med sås i smyg, då jag gick ut för att diska i köket.

Källa: Veckans mattips

Hoppet försvann..

Okej söndag gick bra och måndag helt okej. Men nu efter två pissdagar har hoppet försvunnit totalt. Har vaknat om nätterna, varit hungrig, gått upp och ätit spytt... Ätit på dagarna, hetsat och spytt. Jag vet inte varför jag gör det och jag vet inte alls vad jag får ut av det, men jag gör det. Idag till exempel har jag ätit massa mackor. Jag skulle kunna tycka att det vore OK men jag ska ju äta middag med min kompis klockan sju. Jag måste spy - bara för att visa att jag är normal (vilket jag verkligen INTE är det vet jag). Men åh! varför ska allt vara så komplicerat. Mat ska väll vara något trevligt, något socialt, något som man stoppar i sig för att det är gott och något som ger energi.

Varför ska just jag äta tills jag spyr eller avstå från att äta bara för att kunna äta med andra?
Efter mina två pissdagar så har jag tappat hoppet och jag behöver all hjälp som jag kan få. Nu till Er kära läsare (jag vet att ni är några stycken i alla fall):

1. Om jag vaknar på natten för att jag är hungrig vad ska jag äta då?
2. Har någon något förslag på bra frukost eller mellanmål?
3. Hur tänker Ni då ni känner för att hetsäta eller spy?

Jag vill så gärna ta mig ur dethär och jag vet att jag måste skaffa professionell hjälp, men fram tills dess får jag ta hjälp av bloggen.

En mindre bra dag

Egentligen vill jag inte att detta ska bli en blogg, bestående av enbart dagsrapporter - idag har jag ätit det, idag har jag sovit så mycket, idag har jag tränat, idag har jag varit glad, idag har varit en BRA dag... Jag skulle önska att jag hade en blogg som inspirerade och gjorde att folk vilje läsa vidare för att jag kom med så bra tips, levde så kul liv, inspirerade så mycket. Men jag märker direkt att bloggen kommer bestå av dagsrapporter - i alla fall nu till en början.

Som jag skrev i mitt förra inlägg har onsdagen den 15 september varit en dålig dag. Även om jag gjorde bra ifrån mig på jobbet, kämpade lite extra på gymmet, drack vin med en kompis, så har ju maten gått riktigt dåligt... Jag kan inte jämföra det med dagar då jag sitter själv hemma, dagar då jag har tillgång till bil - åker till mataffären och köper chips, godis och glass, men det är ju fortfarande inte normalt matbeteende.

Nej jag vill verkligen ta mig ur detta, men jag har haft kontakt med två personer som förhoppningsvis ska kunna hjälpa mig. Det kommer dröja innan jag vågar ta kontakt med någon person i min närhet, men detta får räcka tillsvidare. Nu ska jag sova och förhoppningsvis inte vakna förrän väckarklockan ringer 07:30.

Egentligen har jag sovmorgon imorgon och det skönaste hade väll varit att stanna hemma och läsa, men det kommer inte gå. Därför åker jag till skolans bibliotek - utan kylskåp, utan närliggande toaletter osv...